Matematik och entreprenörskap.

Det finns många möjligheter på förskolan att stärka barnens initiativkraft och deras förmåga att förverkliga sina drömmar och idéer.

Barnens vanliga spontana lek i sandlådan kan vara ett tillfälle där små snillen lär sig hur saker fungerar och förverkligar sina drömmar eller löser problem med hjälp av egna idéer. Leken stimulerar deras medfödda nyfikenhet, initiativförmåga, kreativitet och självtillit. Barnen känner glädje av att ”kunna och våga själva” och att bli sedda och uppskattade av vuxna för detta.

Barnen grävde en djup grop i sandlådan. De visste inte från början, hur gropen sedan skulle komma att användas. Barnen fick många idéer. Den första var att bygga en bro över gropen. Då plötsligt upptäckte snillena, att de behövde material som skulle passa till att bygga bron.

De tog det som fanns i närheten – en stor spade. Barnen prövade att gå på ”bron”. Slutsatsen blev, att det är svårt att balansera på en spade och själva materialet (plast) är dåligt, det kan lätt gå sönder.

Man behöver förstärka konstruktionen. Barnen lånade en spade till, sedan en till, till slut blev det fyra stycken. Dags att testa igen.

”Nej, det fungerar inte bra. Det finns för många hål mellan spadarna. Man måste balansera igen!”

En pojke hämtade en liten sopborste och försökte täcka ett av många hål. Slutsatsen blev, att brons konstruktion inte är bra och att det behövs något annat som kan läggas över gropen. 

Barnen gick runt på gården för att hitta passande material. Tyvärr fanns det inta grejer som skulle kunna passa till byggprojektet. De små uppfinnarna vände sig till vuxna.

Då var det min tur att bli involverad i processen. Min roll blev handledares, partnerns, att visa på möjligheter, att ha en stödjande funktion och att vara någon som bidrar till att skapa en miljö för lärande. 

Vi gick till förrådet och hittade där en träbräda som en gång varit bordsskiva men nyligen tappat sin gamla funktion. Barnen bar den till gropen och la den över. De testade den nya brokonstruktionen genom att några snillen gick över bron, hoppade på den, och flera ställde sig på den. Resultatet blev bra. Alla blev jättenöjda med den nya konstruktionen.

Plötsligt kom de små uppfinnarna på en ny idé, nämligen att istället för bron göra en rutschkana. De tyckte att det material som redan fanns passade utmärkt till detta. Så här såg deras rutschkana ut. 

Tanken var bra, men tyvärr gick det inte att åka ner på den nybyggda rutschkanan. Helt enkelt så gick den sönder.

Barnen var inte ledsna för det, de kom på en idé till – att göra om rutschkanan till spis. Och då fick träbrädan vara spisplattan där barnen stekte pannkakor, och under plattan i gropen gjorde snillena en ugn för att baka olika bakelser. 

Här ser vi, att meningen med leken var just att motivationens drivkraft är nödvändig för att lärandeprocesser ska utvecklas.

Sammanfattning.

Arbetet med entreprenörskap innefattar att träna och stödja de kompetenser och färdigheter  hos barnen som är viktiga för att kunna bli  företagsam, vilka är :

•                 en god självkänsla
•            ett gott självförtroende
•          förmåga att ta ansvar
•             kunnande att förstå konsekvenser av vad man gör
•            tålamod och uthållighet
•            förmåga till samspel och samarbete
•            förmåga att kunna tänka själv
•            förmåga att ta initiativ
•            förmåga att fantisera och vara kreativ.
• 
  

Hösten och alla små kryp – matematik och natur.

Jag vill presentera en övning där barnen lär sig matematik och naturens olika livsformer. Små snillen lekte med färger, mönster, former, siffror, tal, antal, mängder, ordning, storleksbegrepp och längd, en hel och en halv, placerings- eller lokaliseringsord, t.ex. över, under… Barnen såg naturens livsformer såsom växter och små kryp och fick förståelse vad det är för skillnad mellan små kryp och insekter. Vi pratade om årstider. Syftet med övningen var också att ut-veckla och stimulera barnens nyfikenhet och uppmärksamhet för matematiken och naturen. Det fans lite magi i övningen, och det tyckte barnen om.

Rekvisita som jag hade till leken: 20 (kan vara 5, 10 eller 15 beroende på gruppstorlek) olik-färgade plastmuggar, figurer av små kryp, laminerade papperslöv från olika träd som t.ex. eklöv, almlöv, lönnlöv, hassellöv, björklöv och asplöv med siffrorna skrivna på och dessutom två(tre) tärningar. 

På en rund/cirkelformad matta ställde jag 20 olikfärgade plastmuggar. Under varje mugg gömde jag en figur av ett litet kryp, t.ex. en spindel, en nyckelpiga, en mask o.s.v., och på varje mugg satte jag med hjälp av häftmassan ett löv med siffran på.

Alla barn satt i ring, blundade och lyssnade på lugn musik. Under musikens gång målade jag med ord en bild av höstskog för barnen:

” Vi låtsas att vi är i höstens skog nu. Det är så lugnt i skogen. Luften är ren och frisk. Det känns lite kallt och blåsigt. Jag vill andas med hela bröstet för att ta stora andetag av den magiska luften som ger mig kraft och styrka i kroppen. Vi andas djupt en gång och en gång till. Jag ser massor av fina löv som ligger på marken: gula, gröna, orangea, röda, bruna. Det blir en fin och olikfärgad matta av alla löv. Men man vet inte vad det är som gömmer sig under alla löven.”

” Nu får ni öppna ögonen och titta på höstens egen matta! Vad ser ni? (många löv/massor av löv). Kan ni berätta från vilka träd de olika löven kommer?” (Pedagogen hjälper till med att säga de korrekta namnen på löven).

Alla löv ligger på var sin sten (plastmugg).

” Vilka färger har stenarna? Kan ni räkna hur många löv det finns det(20)?  Hur många stenar finns det(20)? Man kan säga att löven är lika många som stenarna. Varje löv har sin sten under sig, eller varje sten har sitt löv över sig. Tror ni att det kan finnas något annat under stenarna? Vad kan det vara? Spännande! Då börjar vi att lyfta upp eller vända på stenarna och kolla vad som ligger under.” ( Pedagogen behöver inte lägga små kryp under alla stenar. Det är bra om det finns stenar utan dem. När barnet vänder sin sten säger det att det är tomt under stenen, där finns ingenting, då blir det ju noll kryp).

Variant 1.

Barnen vände i tur och ordning på stenarna. Förstås började de med en sten som hade ett löv med siffran ett på. (Varje gång när barnen vände stenar pratade de om vilken färg lövet och stenen hade, från vilket träd lövet kommit och vilken siffra som stod på lövet.) Barnen be-rättade om de små kryp, som de hittade under stenarna och räknade hur många ben de hade. Vi pratade om hur alla de små krypen kommer att överleva den långa kalla vintern. Vi kom överens att de bästa årstiderna för dem är våren och sommaren. Små snillen upptäckte ganska fort att några små kryp har sex ben, några har åtta ben och några var utan ben – noll ben.

" Finns det någon förklaring till detta?" frågade jag.

" Ja, visst finns det en förklaring. Alla små kryp som har sex ben heter insekter. Varför kan vi inte kalla t.ex. en spindel för en insekt? Spindeln har ju åtta ben o.s.v.

Vilka barn fick löv med ett litet kryp på. Hur många sådana löv finns det? (2)  Hur många barn fick dessa löv? (2 – lika många) Vilka små kryp sitter på löven? (En nyckelpiga och en spindel) Till vilken grupp hör nyckelpigan? ( Insekter) Varför tillhör inte spindeln samma grupp? (Den har åtta ben)."

Vi sjöng sånger om spindeln och nyckelpigan. (Man kan sjunga flera sånger om olika små kryp med barnen och man kan ha rörelselekar, t.ex. Hoppa som en gräshoppa. Krypa som en spindel. Åla som en mask.)

Variant 2 (med tärningar).

Barnen kastar tärningar och räknar hur många prickar det blir. Sen letar de efter ett löv med den siffra som stämmer överens med antal prickar på tärningen eller tärningarna (man kastar en, två eller tre tärningar på en gång för att nå ett stort antal prickar t.ex. 12, 20…) Här får vi ett bra tillfälle att prata om addition och multiplikation, t.ex. en tärning visar fyra (4) prickar och den andra sex (6): 6 + 4 = 10; tre (3) prickar/gånger tre (3) är lika med nio (9), sex (6) prickar/gånger två (2) är lika med tolv (12) o.s.v.

Den levande tröjan.

Det är ingen nyhet för oss alla som jobbar på förskolan, att det ofta är svårt och tidsödande att lära barnen att ta hand om sina kläder vid på- och avklädning. Det är visserligen så att varje barn har en egen hylla för sina kläder. Men det fungerar tyvärr inte alltid som det ska, när barnen försöker hänga sina kläder och ställa skorna under hyllan. De har helt enkelt för bråttom, och vi stackars lärare plockar upp vantar, strumpor, tröjor o.s.v. från golvet och lägger allt på plats åt barnen. Det finns kanske någon bra förklaring till detta: Varför gör barnen så här?

Först och främst tror jag att de tycker att det är tråkigt. Barnen har inte tid att ta hand om sina kläder ordentligt, därför att de redan är någon annanstans i sina tankar och drömmar. Så t.ex. tänker många barn, att det ska bli riktigt roligt att få leka med bilar eller dockor, att det är spännande att bygga höga slott av klossar. Hur ska vi vuxna göra alla rutiner med på - och avklädning roliga och meningsfulla för barnen? En bra fråga!

Idén kom plötsligt. På min avdelning samlar vi bortglömda kläder i olika korgar som förvaras i tvättrummet. Vi sorterar allt och lägger dem i fyra korgar: I den första korgen (högst upp) har vi vantar, i den andra – strumpor, i den tredje – byxor och i den fjärde (längst ner) – tröjor.  Då kom jag på att det blir bra att använda de här kläderna för att lära barnen att ta hand om sina saker. Jag hittade på en historia om ”den levande tröjan”, som jag berättade för barnen på samlingen.

Sagan om den levande tröjan.

I morse kom jag först av alla till förskolan. Jag klädde av mig och gick runt som vanligt och tittade i alla rum om det såg bra ut. Så brukar vi fröknar göra när vi är först på avdelningen. Det ingår i våra morgonrutiner.

Allt såg bra ut. Leksakerna, böckerna, pennorna, saxarna, helt enkelt alla saker som barnen brukade leka och jobba med var på sina bestämda platser och väntade snällt på dem.

Det kändes så skönt för mig, och jag var glad att den nya dagen med massor av fantastiska förväntningar och spännande saker äntligen hade fått sin början.

Men, oj! Vad är det för konstigt ljud som hörs från tvättrummet? Är det någon där inne? Nej! Barnen har ju inte ens kommit! Det är bara jag här inne i huset. Ljudet hördes mer och mer, och det blev högre och starkare. Vad kan det vara? Vem kan låta så där?

Jag gick till tvättrummet. Det var tomt där. Ingen var där utom jag själv. Jag vred på huvud och tittade runt omkring i rummet. Jag tittade under bänkarna och i torkskåpet. Nej, ingen fanns där heller. Jag vände mig till korgarna med bortglömda kläderna, och då hördes det att någon som låg i den fjärde korgen, den längst ner, grät högt. Vem kan det vara?

Jag drog fram korgen. I korgen fanns bara bortglömda tröjor. Jag tittade på dem, och plötsligt såg jag att en av tröjorna hade två stora runda blå ögon som stirrade på mig – och en röd mun som gav ett gråtande ljud ifrån sig. Jag blev chockad. Det kan inte vara sant! En levande tröja! Det tog lite tid innan jag hunnit lugna ner mig.

Hej! sa jag försiktigt till tröjan. Mår du bra?

Hej! svarade tröjan. Nej, jag mår riktigt dåligt.

Varför det?

Tröjan började gråta ännu mer. Jag försökte trösta den.   

Du behöver inte vara rädd för mig. Berätta vad som har hänt?

Och tröjan berättade sin historia.

Det hände för några år sen. Då hade en pojke tröjan på sig, och tröjan var över-lycklig, därför att hon hade en kompis som behövde henne. En dag lekte pojken i en vattenpöl och blötte ner tröjan. Han gick in och bytte den blöta tröjan mot en annan som var torr. Han glömde att be fröken hänga tröjan i torkskåpet, och han glömde också att lägga den på sin hylla. Han hade så bråttom därför att han ville fortsätta leken i vattenpölen. Då hamnade tröjan i ställe på golvet.

Om en stund gick fröken förbi och upptäckte att det låg en tröja på golvet. Fröken tog upp den och hängde den i torkskåpet. Så blev tröjan liggande där inne i torkskåpet under flera dagar, därför att pojken helt enkelt glömt bort den. Till slut hamnade den i en korg där det redan fanns många bortglömda tröjor. Och tröjan tyckte att det var tråkigt att bara ligga i korgen, och att ingen längre behövde den.

Hur kan jag hjälpa dig? frågade jag tröjan.

Du behöver inte hjälpa mig! Jag vill hjälpa barnen, så att de inte ska glömma sina kläder och att ha kläder och skor på var sin bestämda plats. Om du hittar en bra plats åt mig där jag kommer att synas för barnen, och där jag kan se deras hyllor, då kan jag ha koll på deras kläder och skor.

Vi hittade en bra plats för den levande tröjan. Hon finns på dörren i hallen och hon är jättelycklig nu. Barnen försöker ha ordning på sina saker, därför att de är väl medvetna om att det finns två stora runda blå ögon som ständigt tittar på dem. Tröjan är så glad nu att hon ler hela tiden, och barnen är tillfreds för att alla kläder och skor finns på plats, och de behöver inte mera gå och leta efter dem. Varje barn blev kompis med tröjan. Till slut fick vi ordning och reda i hallen, en bra stämning och en skön harmoni.