Resan till Japan - "Soluppgångens land”. (Tema: ”Interkulturellt förhållningssätt.)

I vår hade vi som tema:” Interkulturellt förhållningssätt”, och jag vill berätta om en låtsasresa till Japan med barnen.

Först tittade vi på världskartan. Vi hittade Sverige och sedan Japan. Barnen såg att Japan ligger långt borta från Sverige.  Vi funderade länge på hur man kunde komma till Japan. Barnen bestämde att ta flyget, och först skulle vi flyga till Ryssland ― och om man ska resa till Ryssland behöver man ett pass. Barnen fick var sitt pass med foto, namn, efternamn, och födelsedatum.

Sedan barnen tittat på kartan en gång till, upptäckte de att det fanns mycket blått runt Japan. Barnen svarade med en röst, att allt som är blått är vatten. Då lade jag till lite mer information om Japan ― ett örike i östra Asien som består av mer än tretusen öar.  Japan, eller Nippon som det heter på japanska, ligger i västra delen av Stilla havet, och det har länder som Ryssland, Nord- och Sydkorea och Kina som närmste grannländer.

Barnen bestämde sig för att ta båten från Ryssland till Japan. Då frågade jag dem: ”Vilken båt ska vi åka med?” Barnen räknade hur många är vi i gruppen och svarade att vi är 23: tjugo (20) barn och tre (3) fröknar, och vi behöver ingen stor båt, vi kan resa med en liten, täckt båt. Vi sjöng sånger om en liten båt som ofta blir våt.

Det första som barnen tittade på i Japan var landets flagga: vit med en röd rund skiva, som ska symbolisera den uppgående solen.  Barnen tyckte att solen såg ut som en röd cirkel. Jag berättade att flaggans officiella namn är nisshōki eller "solflaggan", men de flesta använder namnet hinomaru, "solens skiva".

Barnen blev nyfikna på hur ordet "Japan" skrivs på japanska.  Jag förklarade, att i Japan ritar man speciella tecken istället för att skriva bokstäver.  Jag började rita ett tecken som ser ut som en rektangel först. Barnen skrek på en gång: ”Men det är en fyrkant!” .  Jag förklarade att det är två fyrkanter, rektanglar som ligger på varandra, och översta tecknet ”ni" betyder sol. Barnen jämförde dem med två klossar som står på varandra. Under de två rektanglarna ritade jag först ett ”+”, sedan två sneda streck under och sist ett ” +” till mellan de två strecken. Hela konstruktionen betyder "hon", vilket bland annat betyder rot, ursprung, härkomst och bok. En sols rot (eller ursprung) är ju uppgången,  soluppgången. På japanska blir det "Nihon" – eller "Nippon", som det också kan uttalas.

Vi träffade japanerna i Japans huvudstad Tokyo, en av världens största städer befolkningsmässigt med sina dryga 8 miljoner invånare. Barnen blev fascinerade när de fick veta att i hela Sverige bor bara 9 miljoner invånare.

Barnen upplevde att japanerna inte likar oss svenskar. Alla de mörkt hår och inte riktigt runda ögon, utan de är utdragna åt sidorna så att det ser ut som de alla kisade mot solen.

Vi blev bjudna på en japansk maträtt, sushi.

Jag frågade barnen: " Vad tror ni man gör sushi av?" barnen svarade på en gång att det finns ris i sushi. Vi tittade igen på kartan, och då funderade barnen så här: " Om det är vatten runt Japan, finns det mycket fisk som lever i vattnet,och då använder japanerna mycket fisk till sina maträtter."

Jjag bekräftade barnens gissning med lite information om att sushi är en japansk maträtt bestående av kokt rundkornigt ris, som smaksätts med en vinägerblandning, vanligen tillsammans med fisk (rå eller tillagad), rom och/eller skaldjur. Sushi äter man ofta med japansk soja. Vanliga ingredienser i sushi är tonfisk, räkor ( oftast större sorter, exempelvis jätteräkor), lax, krabba, avokado, gurka, bläckfisk och ål.

Barnen fick göra var sin sushi med ostskiva, tomat, ägg och gurka (de rullade in i ostskivan en tomatbit, en äggskiva och en gurkskiva).

    

Barnen tittade på ett traditionellt japansk plagg - kimono ( japanska/bokstavligen "bära sak", dvs. `något man har på sig`). Den består av vadlång eller fotsid rock med smal sjalkrage. plagget finns i varianter för såväl män som kvinnor. Idag bärs den främst vid högtidliga eller traditionella tillfällen av kvinnor, mera sällan av män.

Med hjälp av vanliga flistäcken, kuddar och snören gjorde barnen var sin kimono och provade att röra sig i kimono, och det var inte lätt att gå i japanska plagg. Barnen tyckte att det var bra, att japanerna hade kimono på sig bara vid vissa högtidliga tillfällen.

Sedan funderade de över vilka skor som kunde passa till kimono. Det var en stor upplevelse för barnen att se traditionella japanska Geta-skor. De är träsulade skor med solida plattformar eller med styltor, kallade tänder, och finns med en, två eller tre tänder.  Geta-skon har en rent praktisk funktion, den håller bärarens dyra kimono från att vidröra marken och bli smutsig eller skadad. En extra hög Geta används under vinter-halvåret för att hålla bärarens kimono fri från snö. Det finns ingen skillnad på höger- eller vänsterskon.

Barnen testade japanska Geta–skor med två tänder och med sula och klackar gjorda av genuint trä.

Barnen drog slutsatsen att man måste ha bra balans för att gå i Geta-skor.

Till slut lekte barnen ”Skomakarens lek”. Med hjälp av träklossar byggde barnen egna Geta-skor och provade sen att stå på de färdiggjorda skorna.

Alla barn och vuxna tyckte att det var en jättespännande resa till Japan!

Barnen lärde sig massor av intressanta och vettiga saker. De träffade en helt ny kultur. Resan till Japan var dessutom tvärvetenskaplig. Barnen jobbade med språk (nya ord och uttryck), geografi (arbete med världskarta), matematik (nya begrepp, antal, mängd, siffror, former, färger, jämförelser...). Med resans hjälp lär sig barnen de grundläggande principerna: människors lika värde och allas rätt att finnas till på sina egna villkor – med sin egen kultur.