söndag 27 november 2011

Matematik: sortering och parbildning.


I förskolan behöver de minsta och de största barnen ordning och ro i allt. Att sortera är naturlig för barnen och hjälper dem att skapa ordning, att utveckla sitt logiska tänkande och att tillämpa regler. Med hjälp av sortering strukturerar barnen vardagen.


Ett exempel på skosortering


När jag jobbade på småbarnsavdelningen sorterade barnen och parade ihop skorna efter att de hade varit ute. Vi hade inte så stor tambur med en matta på golvet där barnen brukade ta av sig skorna. Från början kändes det lite kaotiskt i tamburen med all deras skor som låg överallt på mattan. Då började jag para ihop skorna och ställa dem i en lång rad. Barnen upptäckte genast att fröken hade roligt med skorna. Så småningom blev de involverade i ”leken” med skorna, och till slut blev det en naturlig rutin för barnen att ställa sina skor i en rad.


Jag skrev en sång som passade för just det här tillfället. (Melodin samma som i sången ”Nej, se det snöar...”).


Två fötter har jag,
Två fötter har jag,
Hur många skor ska jag ha?
Det vet jag redan,
Det vet jag redan,
Det är ju två tralala.
Jag tar på mig ett par skor
Och går med dem ut.
Då kan jag dansa och hoppa,
Och springa så fort!


Från den här leken lär sig barnen sortera och se färger, mönster och former. De lär sig att räkna och uppfatta antal föremål, utveckla talbegrepp genom att skilja mellan en och flera. Ett bra tillfälle att lära sig ordningstalen, när barnen placerar skorna i en följd (i en rad). De lär sig vilket skopar som är första par, andra par osv. Barnen lär sig hålla isär begreppen ’ett par’ och ’flera’, dvs. två resp. minst tre .

måndag 21 november 2011

Matematik – sortering (2-5år).


I barnens vardag på förskolan har det blivit rutin att sortera och para ihop kläder, men också ett slags problemlösning, en lek och utmaning. Barnen ser likheter och skillnader när de jämför föremål.  De bildar par, ser mönster och utvecklar sin uppfattning om antal.
  
Jag vill visa ett exempel på hur barnen kan sortera vantar. Jag ska försöka gå lite djupare i deras tankesätt. Då börjar en pedagog se det mest spännande hos barnet, det som jag vill kalla för en avancerad sortering.

Från början ser barnet olika vantar på golvet. Det första som barnet gör är han/hon tittar på vantarna: tar en och den andra. Sedan börjar barnet upptäcka att det finns likadana vantar (med samma färger och mönster). Nästa steg: barnet parar ihop en vante med den andra utifrån färger och mönster. 


Vad händer sedan? Jo, med hjälp av logiskt tänkande ser barnet att det finns olika sorts vantar: tumvantar och fingervantar.  Barnet vill förstå vad det är för skillnad mellan fingervantar och tumvantar. Barnet provar (tar på sig en vante) och tar fram fem fingrar för att jämföra med fingervantarna. Barnet ser att det är lika många fingrar på en hand som på en fingervante.











Barnet gör bedömningar och drar slutsatser. Då ligger han/hon tumvantar i den översta raden och fingervantar i den nedersta raden. Barnet ser tydligt vilka vantar som passar ihop och varför. Här passar pedagogen på och jobbar med de olika räknesätten som multiplikation, division, addition och subtraktion (t.ex. Hur många par fingervantar finns det? Två. Hur många fingervantar tillsammans? Fyra: två gånger två är lika med fyra o.s.v.)


Men, oj! Nu kom barnet på att det finns stickade vantar och fodrade/vinter vantar. Då kan man lägga vantar i tre olika rader. Den första - med fodrade/vinter vantar, den andra -  med stickande tumvantar och den tredje -  med stickande fingervantar.


Här kan pedagogen jobba med antal vantar i varje rad och med gemensamma antal, med olika räknesätt, med färger och mönster, med vantarnas kvalitet (vilka är varmare och varför). Barnet drar den slutsatsen att man känner sig varmare i tumvantar. Varför? För att fyra fingrar befinner sig nära varandra och ger extra värme åt varandra, och det är bara tummen som har sitt eget utrymme. Det är ett bra tillfälle för pedagogen att prata om kompisskap (det är bra att ha kompisar, och det känns kallt och tråkigt att vara ensam…).

Så enkelt och så okomplicerat kan man jobba med barnen, och då ser man att barnen är jättekreativa och starkt motiverade.

tisdag 1 november 2011

Höstens sol (Tillfälle 3) / matematik, språk, natur, bild och skapande.



Tredje tillfället.
De minsta barnen kan rita och måla höstens sol med hjälp av vattenfärger och pennor. Istället för att måla klistrar de stora barnen höstens löv på solens kropp.
Först sjunger vi om solen:

Solen, solen, den är gul                              [Rörelse: händerna sträcks upp i skyn]
Rund den rullar som ett hjul.                       [Rörelse: rita en cirkel i luften med uppsträckta händer]
Varje morgon upp den går,                        [Rörelse: händerna lyftes sakta upp med öppna handflator]
Och på dagen högst den står.                           [Rörelse: händerna skakas/viftas fram och tillbaka]
När så kvällen kommer sedan,                  [Rörelse: händerna sänkes ner med handflatorna vända]
Har den sjunkit undan redan.                            [Pedagogen improviserar melodin fritt.]

Barnen pratar om hur solen ser ut. (Solens kropp är rund som en cirkel, den har inga kanter).






Vi sjunger sången om cirkeln:                                                                                 


Cirkel, cirkel,
Den är rund,
Utan kanter rullar runt.

Solen visar många solstrålar. De kan vara långa och korta. Man kan kalla de för solens armar.
För att rita solens runda kroppen använder barnen en skål. Med hjälp av blyerts, eller hellre en orange eller gul penna ritar barnen en cirkel runt skålen. Nu är cirkeln fixad.
Barnen använder ett pekfinger för att känna hur kurvig cirkeln är (ritar en cirkel med hjälp av pekfingret).
Barnen beskriver att solen bara har en kropp och visar antalet ett (1) med ett pekfinger.
Dags att fylla i cirkeln/solen med gul eller orange vattenfärg.
De större barnen klistrar löven som de har hittat i skogen inuti cirkeln istället för att färga den.
Barnen kan riva sönder gult eller orange silkespapper och klistra pappersbitar på solens kropp.
Barnen ritar långa och korta solstrålarna runt solens kropp.(Drar många streck  utifrån cirkeln).

Sammanfattning.
  Under alla tillfällena lär sig barnen:

  • att formen cirkel är helt rund och inte har några kanter;
  • att arbeta med olika färger och nyanser;
  • att bekanta sig med antal och enkel räkning;
  • att träna begreppen storlek, mängd och jämförelse;
  • att känna och förstå rumsuppfattning.
Sist men inte minst tränar barnen finmotoriken och utvecklar språket.