Matematik – sortering.

Pedagogerna brukar klaga på att det ges för lite tid för att hinna med alla viktiga moment i förskolan. Var finns det tid att leka matematik med barnen? Utgångspunkten behöver inte vara matematiken som sådan, utan den vuxne kan se efter och fråga sig: Var finns naturligt matematiken i det vi gör i vardagen? Barnen kan leka matematik och göra de saker som vi pedagoger inte har tid att jobba med. Helt enkelt kan de hjälpa oss i vårt arbete.

Ett exempel som visar att barnen kan vara hjälpsamma och spara på den vuxnes tid. Barnen tycker om att rita, men de är inte så entusiastiska när det är dags att städa efter sig. När barnen har ritat färdigt, lägger de tillbaka pennorna utan ordning, och då uppstår det en blandning av tjocka och tunna pennor, långa och korta och allsköns blandning av färger. Och det känns så tråkigt och betungande för pedagogen att ställa i ordning bland pennorna. Men det kan bli roligt för barnen, om den vuxne ”klär” iordningställande av pennor i lekens form. Då leker barnen plötsligt matematik, de systematiserar och sorterar. Just genom att sortera lär sig barnen att se vad som hör ihop, och att man kan dela upp saker på olika sätt.

Barnen sitter i ring. Mitt på den runda mattan ligger två brickor med en blandning av alla sorters pennor.

Varje barn har en liten glasburk för att lägga särskilda pennor i. Var och en får i uppdrag att samla pennor av en särskild sort t.ex. bara röda pennor o.s.v.

Alla barn är fascinerade av att sortera pennor. Det är någonting som de mycket väl och gärna kan göra i den fria leken. Vi vuxna kan ofta ha föreställningar att man kan sortera på ett visst sätt. Barnen tänker mycket vidare, friare, fantasifulla och kreativa som de är. De sorterar inte bara efter färger utan också efter storlek (långa och korta), tjockhet (tjocka och smala), utseendemässigt (fula och fina). Och därför räckte det inte med bara glasburkar för att sortera pennor. Jag fick hämta en fyrkantig låda för tjocka pennor och en rund plastburk till de korta pennorna. 

Sammanfattning:

Givetvis inhämtar barnen massor av matematiskt kunnande under själva leken, så t.ex. lär de sig förstå begreppen antal, mängd, storlek, olika färger och former, att uppskatta och bedöma, att räkna och beräkna, att se skillnader mm.

Vid det här tillfället med sortering av pennor utvecklade barnen samarbetsförmåga och socialt samspel. Det var en uppfostrande aktivitet där barnen hjälpte oss vuxna på ett konstruktivt sätt. De såg nyttan av det som de utförde – och hade roligt på samma gång.  Barnen fick förstås beröm för sitt arbete. Och alla var nöjda och glada, inte minst vi trötta pedagoger.

Matematik och kroppsuppfattning.

Ett barn slutar aldrig att fascineras över sin egen kropp. Och för att pedagogen ska kunna skapa sig en bild av barnets kroppsuppfattning, brukar barnet få rita av en människa. Just i dess teckningar kan den vuxen se, om barnet är medvetet om de olika kroppsdelarna.
Barn tycker om att leka med och titta på sina kroppar, så till exempel brukar de minsta barnen stoppa händerna i munnen, och alla gillar ju att titta på sig själva i spegeln… Helt enkelt utforskar barnet sin kropp ständigt. Kanske just därför finns det många bra barnböcker om kroppen, det har skapats olika rim och ramsor, och det finns ett otal sånger och lekar.
Jag vill presentera en lek med de allra minsta barnen. På varje avdelning brukar det finnas glömda barnkläder som personalen samlat ihop och lagt i en låda. Man kan använda dem på olika sätt; jag har med dem i en lek som kallas ”Hitta fel!” Jag brukar inleda leken med ramsan ”Fötter ben och kropp” (från Habiliteringen Göteborg och Södra Bohuslän).               


Fötter, ben och kropp
armar hals och huvudknopp,
det är du.
Fötter, ben och kropp
armar hals och huvudknopp,
det är jag.
(Visa på kroppsdelarna under ramsans gång.)


På golvet ligger olika kläder som hör till olika kroppsdelar fast i fel ordning (vid nästa tillfälle
kan kläderna ligga i en stor hög). Pedagogen be barnen ändra på ordningen så att det blir rätt.


 

Sammanfattning:
Leken lär barnen de olika kroppsdelarna, stimulerar och utvecklar dessutom deras språk och matematiska tänkande. Barnen lär sig att räkna, sortera, se mönster och färger, antal, begrepp för placering/lokalisering (först ― sist, vänster ― höger, ovanpå ― under, i mitten/mellan, högst upp ― längst ner, ovanför, överst ― nederst, nära ― långt ifrån). De lär sig begreppen enklast som olika par.
Barnen lär sig praktiska saker som hur man ska klä på sig: Vad ska jag ha på fötterna, på händerna och på huvudet? Vad ska jag ta på mig om kroppen, upptill och nedtill? o.s.v.

Matematik: sortering och parbildning.

I förskolan behöver de minsta och de största barnen ordning och ro i allt. Att sortera är naturlig för barnen och hjälper dem att skapa ordning, att utveckla sitt logiska tänkande och att tillämpa regler. Med hjälp av sortering strukturerar barnen vardagen.


Ett exempel på skosortering. 


När jag jobbade på småbarnsavdelningen sorterade barnen och parade ihop skorna efter att de hade varit ute. Vi hade inte så stor tambur med en matta på golvet där barnen brukade ta av sig skorna. Från början kändes det lite kaotiskt i tamburen med all deras skor som låg överallt på mattan. Då började jag para ihop skorna och ställa dem i en lång rad. Barnen upptäckte genast att fröken hade roligt med skorna. Så småningom blev de involverade i ”leken” med skorna, och till slut blev det en naturlig rutin för barnen att ställa sina skor i en rad.

Jag skrev en sång som passade för just det här tillfället. (Melodin samma som i sången ”Nej, se det snöar...”).


Två fötter har jag,
Två fötter har jag,
Hur många skor ska jag ha?
Det vet jag redan,
Det vet jag redan,
Det är ju två tralala.
Jag tar på mig ett par skor
Och går med dem ut.
Då kan jag dansa och hoppa,
Och springa så fort!


Från den här leken lär sig barnen sortera och se färger, mönster och former. De lär sig att räkna och uppfatta antal föremål, utveckla talbegrepp genom att skilja mellan en och flera. Ett bra tillfälle att lära sig ordningstalen, när barnen placerar skorna i en följd (i en rad). De lär sig vilket skopar som är första par, andra par osv. Barnen lär sig hålla isär begreppen ’ett par’ och ’flera’, dvs. två resp. minst tre .

Matematik – sortering (2-5år).

I barnens vardag på förskolan har det blivit rutin att sortera och para ihop kläder, men också ett slags problemlösning, en lek och utmaning. Barnen ser likheter och skillnader när de jämför föremål.  De bildar par, ser mönster och utvecklar sin uppfattning om antal.

  

Jag vill visa ett exempel på hur barnen kan sortera vantar. Jag ska försöka gå lite djupare i deras tankesätt. Då börjar en pedagog se det mest spännande hos barnet, det som jag vill kalla för en avancerad sortering.

Från början ser barnet olika vantar på golvet. Det första som barnet gör är han/hon tittar på vantarna: tar en och den andra. Sedan börjar barnet upptäcka att det finns likadana vantar (med samma färger och mönster). Nästa steg: barnet parar ihop en vante med den andra utifrån färger och mönster. 

Vad händer sedan? Jo, med hjälp av logiskt tänkande ser barnet att det finns olika sorts vantar: tumvantar och fingervantar.  Barnet vill förstå vad det är för skillnad mellan fingervantar och tumvantar. Barnet provar (tar på sig en vante) och tar fram fem fingrar för att jämföra med fingervantarna. Barnet ser att det är lika många fingrar på en hand som på en fingervante.

Barnet gör bedömningar och drar slutsatser. Då ligger han/hon tumvantar i den översta raden och fingervantar i den nedersta raden. Barnet ser tydligt vilka vantar som passar ihop och varför. Här passar pedagogen på och jobbar med de olika räknesätten som multiplikation, division, addition och subtraktion (t.ex. Hur många par fingervantar finns det? Två. Hur många fingervantar tillsammans? Fyra: två gånger två är lika med fyra o.s.v.)

Men, oj! Nu kom barnet på att det finns stickade vantar och fodrade/vinter vantar. Då kan man lägga vantar i tre olika rader. Den första - med fodrade/vinter vantar, den andra -  med stickande tumvantar och den tredje -  med stickande fingervantar.

Här kan pedagogen jobba med antal vantar i varje rad och med gemensamma antal, med olika räknesätt, med färger och mönster, med vantarnas kvalitet (vilka är varmare och varför). Barnet drar den slutsatsen att man känner sig varmare i tumvantar. Varför? För att fyra fingrar befinner sig nära varandra och ger extra värme åt varandra, och det är bara tummen som har sitt eget utrymme. Det är ett bra tillfälle för pedagogen att prata om kompisskap (det är bra att ha kompisar, och det känns kallt och tråkigt att vara ensam…).

Så enkelt och så okomplicerat kan man jobba med barnen, och då ser man att barnen är jättekreativa och starkt motiverade.

Höstens sol (Tillfälle 3) / matematik, språk, natur, bild och skapande.

Tredje tillfället.

De minsta barnen kan rita och måla höstens sol med hjälp av vattenfärger och pennor. Istället för att måla klistrar de stora barnen höstens löv på solens kropp.

Först sjunger vi om solen:

Solen, solen, den är gul                              [Rörelse: händerna sträcks upp i skyn]

Rund den rullar som ett hjul.                       [Rörelse: rita en cirkel i luften med uppsträckta händer]

Varje morgon upp den går,                        [Rörelse: händerna lyftes sakta upp med öppna handflator]

Och på dagen högst den står.                           [Rörelse: händerna skakas/viftas fram och tillbaka]

När så kvällen kommer sedan,                  [Rörelse: händerna sänkes ner med handflatorna vända]

Har den sjunkit undan redan.                            [Pedagogen improviserar melodin fritt.]

Barnen pratar om hur solen ser ut. (Solens kropp är rund som en cirkel, den har inga kanter).

Vi sjunger sången om cirkeln:                                                                                 

Cirkel, cirkel,

Den är rund,

Utan kanter rullar runt.

Solen visar många solstrålar. De kan vara långa och korta. Man kan kalla de för solens armar.

För att rita solens runda kroppen använder barnen en skål. Med hjälp av blyerts, eller hellre en orange eller gul penna ritar barnen en cirkel runt skålen. Nu är cirkeln fixad.

Barnen använder ett pekfinger för att känna hur kurvig cirkeln är (ritar en cirkel med hjälp av pekfingret).

Barnen beskriver att solen bara har en kropp och visar antalet ett (1) med ett pekfinger.

Dags att fylla i cirkeln/solen med gul eller orange vattenfärg.

De större barnen klistrar löven som de har hittat i skogen inuti cirkeln istället för att färga den.

Barnen kan riva sönder gult eller orange silkespapper och klistra pappersbitar på solens kropp.

Barnen ritar långa och korta solstrålarna runt solens kropp.(Drar många streck  utifrån cirkeln).

Sammanfattning.

  Under alla tillfällena lär sig barnen:

• att formen cirkel är helt rund och inte har några kanter;
• att arbeta med olika färger och nyanser;
• att bekanta sig med antal och enkel räkning;
• att träna begreppen storlek, mängd och jämförelse;
• att känna och förstå rumsuppfattning.

Sist men inte minst tränar barnen finmotoriken och utvecklar språket.

Se filmen "Sagan om Nalle"( matematik, språk och skapande).

Höstens sol (Tillfälle 1 och 2) / matematik, språk och natur.

Med mina små snillen gillar jag att rita, måla, klistra och klippa. På så sätt kan vi som pedagoger också leka matematik med barnen, och det är bra för barnens finmotorik.

En bra chans till allt detta blir när man jobbar med årstider. Då kan faktiskt barnen bli riktiga konstnärer, och fantasin bara flödar. Ett exempel är när vi och barnen arbetar med höstens sol. Det är bra att förbereda barnen för själva arbetet och ge dem lite kunskap om hösten med hjälp av olika metoder: utevistelse i skogen, lek med höstens löv, plockande av års-tidens kottar och löv, samtal om sommarens och höstens skiftande färger, dess musik och poesi samt arbete med den ljuvliga höstsolen.

Första tillfället. På hösten ser skogen otroligt vacker ut. Man kan kalla den för sagoskog. 

Så starka och fina färger. Då pratar vi med barnen om höstens täcken. Barnen plockar pinnar, kottar, löv. De skapar regn av olikfärgade löv och badar i lövens sjö. I skogen sjunger vi sången om Solen (Solen, Solen är gul…) . Vi ber Solen ge oss lite mera värme och förlänga dagarna med ljus. Barnen tar med sig till förskolan höstens löv i alla dess färger.

Andra tillfället. Inne fortsätter vi att prata om hösten. Vi jämför hösten med sommaren. Jag visar barnen bilder på höst och på sommar. Då försöker barnen hitta färger som passar just hösten och sommaren. 

Vi brukar vara överens om att till sommaren passar grön, blå, gul, röd, lila och vit. Under bilden på sommaren ställer jag olikfärgade kvadrater som representerar sommarens färger. Under höstens bild finns kvadrater med höstens färger som barnen redan berättat om: gul, smutsgul, röd i olika nyanser, orange och brun.

Jag läser Höstvisa av Elsa Beskow:

Det glimmar i guld och i klaraste rött,

det prasslar så sakta i parken,

ty hösten är kommen, och björkar och lönn

de fäller nu bladen till marken:

”Så fall, våra blad, fall mjukt och lätt,

Vi väver ett täcke så varmt och lätt,

Vi väver ett täcke på marken.

Se vintern är nära, och vädret är grått,

nu måste vi värma och lysa!

Vi väver ett täcke så varmt och så gott,

att blombarnen icke må frysa.

Sov gott, alla blombarn, sov gott, sov sött,

vi väver ett täcke i guld och rött,

vi väver ett täcke åt marken."

Barnen svarar på mina frågor: Vad är det för täcke som barnen väver på marken? (Det är höstens löv som ligger på marken och täcker och söver den). Varför förlorar bladen sin gröna färg till hösten? (De går själva till vila inför vintern och den försvinnande solen som ju en gång gett dem allt bladgrönt, s.k. klorofyll). Kan man se att träd och buskar ändå är förberedda inför nästa vår och sommar? (Ja, genom att ganska många har knoppat sig redan.)  

Årstidsschema (matematik, språk och natur).

Jag vill presentera ett årstidsschema. Schemat visar våra fyra

årstider i bildform. Under varje bild finns en dekal med namnet

för varje årstid: Höst har skrivits med röd färg, vinter med blå,

vår med grön och sommar med orange.

Varför just de färgerna till respektive årstid?

Jo, till hösten passar ju gul, brun, röd … Barnen valde röd.

På vintern har vi snö och is. Man brukar måla vintern med

vitt och blått. Barnen ville att det skulle målas blått.

På våren börjar naturen vakna och då kommer unga gröna löv

och allt gräs. Naturligt nog blev den gröna färgen vald.

Sommaren associerar man med solen som skiner varmt och

skönt. Då blev det naturligt med orange färg som på solen.

På höger sida av årstidsbilderna finns det små lappar med månaderna som är skrivna med motsvarande årstids unika färg.

Vid varje månadsdekal har vi satt upp kort på de barn som fyller år i respektive månad.

Till årstidens schema hör fyra olikfärgade kvadratiska knappar (röda, blå, gröna resp. oranga

– beroende på vilken årstid vi befinner oss i). Knapparna kan vara olikformade t.ex. cirklar,

trianglar, ovaler eller rektanglar). Pedagogen flyttar knappen när året börjar med ny månad.

Barnen lär sig så fort hur det fungerar med årstidsschemat, så de brukar ha koll på schemat

och ta hand om detta själva. 

 Sammanfattning:

Barnen lär sig årstider, månader och naturens förändringar och dess kännetecken från en årstid till en annan. De lär sig hur man ska klä på sig under olika årstider och varför.

Barnen lär sig de fyra matematiska räknesätten: addition (resultatet kallas för summa),   t.ex. tre höstmånader plus tre vintermånader blir lika med sex månader eller ett halvt år; subtraktion (skillnad), t.ex. 12 månader utgör ett år, och 12 minus 6 är lika med 6 eller ett halvt år; multiplikation (produkt), t.ex. Varje årstid har tre månader. Hur många månader har året? – 3 gånger 4 är lika med 12, svaret blir att året har 12 månader; och division (kvot) t.ex. 12 månader och 4 årstider har året. Varje årstid har lika många månader. Hur många månader går det på varje årstid? – 12 delat med 4 är lika med 3, och svaret blir alltså 3).                                                                                                                                       

Barnen lär sig räkning/antal, geometriska former, färgkänsla och sist men inte minst ett logiskt tankemönster.

Påklädningstavla (matematik och språk).

Barnen har förmåga att sträva aktivt efter att skapa ordning och mening i de konkreta situationer de befinner sig i. De har också behov av att förstå det som händer. Hur kan pedagogen organisera arbetet så att det blir begripligt, hanterbart, meningsfullt och intressant för barnen.  

Jag brukar följa Aaron Antonovsky begrepp ” känsla av sammanhang”, KASAM. 

Hans teori passar utmärkt på förskolan för att utveckla

lyhördheten för vad barnen behöver och för att skapa ett kreativt

samspel  med  barnen.     

Begriplighet – ”Jag förstår!”

Hanterbarhet – ” Jag kan!”

Meningsfullhet – ”Jag vill!”

Jag tror att alla pedagoger känner igen situationen med på- och avklädning. Det är inte lätt för barnen att få ordning, lugn och ro under denna intensiva stund. Ibland känns det som ett riktigt kaos i tamburen. Ett barn leker med sina kläder, det andra börjar bråka med det tredje, det fjärde kryper under bänken o.s.v. Hur kan pedagogen hantera en sån situation?

Med hjälp av Antonovskys KASAM och det som jag läste om förskolan kommer jag på en bra idé att göra  en påklädningstavla. Pedagogen kan använda den på olika sätt. Barnen lär sig tur och ordning. De slutar springa till fröken och fråga:” Vilka kläder behöver jag idag? Vad ska jag ta först?”  Samtidigt börjar de fundera på saker runt på- och avklädningen.  Barnen visar sin kreativitet och delaktighet.

Jag vill visa ett exempel på detta. Med hjälp av påklädningstavlan börjar barnen klä på sig, och det var precis som vanligt. Då stod en pojke vid tavlan och han såg mycket fundersam ut.

Om en stund kom han till mig och förklarade att det faktiskt är dumt att ta på sig överdragsbyxorna först och sedan tröjan, för att det är jättesvårt att röra på sig och böja sig för att ta på tröjan när man har de tjocka byxorna på sig. Man måste göra tvärtom. Vilken smart kille!!! Vilka bra argument han funderade ut! Vi vuxna kan inte se och förstå barnens behov bättre än de själva. Den gången blev det mycket diskussion runt påklädningstavlan.

 Sammanfattning:

Barnen leker matematik. De lär sig att räkna, siffror, antal, mängd, begrepp som ’ett par’, ordningstal (Första, andra…), lokaliseringsord/placeringsord: nära, över, under, mellan, längst ner, längst upp, före, efter, vänster, höger… Barnen lär sig former, mönster och färger.

Bra tillfälle att prata med barnen om olika årstider.

Pedagogen kan hitta på massor av rörelselekar, t.ex. barnen står på ett ben, sedan hämtar de byxor.

De hoppar två gånger och hämtar tröjan…  Barnen kan kreera lekar själva.    

Tema:" Vintern"( 2 - 6 år) /matematik, språk, och natur.

Ett enkelt experiment med snö och vatten.

Ett enkelt experiment med snö och vatten – lite fysik och kemi. Pedagogen med barnen ligger en mängd snö i en glasburk. Sen tar vi glasburken med snö in i värme. Efter en stund ser barnen resultatet – snön förvandlas till vatten.  

Varför blev det så här?

Pedagogen ger barnen chans att tänka själv och försöka svara (gissa) på frågan. (Snön hade smält).

Varför?

Pedagogen förklarar att snö helt enkelt är fruset vatten, en form av is. Iskristaller är pyttesmå, så det krävs många kristaller för att bara skapa en snöflinga. Ytan på kristallerna ger snön dess vita färg. Större iskristaller är genomskinliga som isbitar. Iskristallerna klumpar vanligtvis ihop sig till sexkantiga snöflingor, och detta sker redan uppe bland molnen.

Luftens temperatur bestämmer hur stora iskristallerna blir. Snöflingor kan därför se väldigt olika

ut. De är störst när temperaturen ligger runt noll grader och minst när det är riktigt kallt när snön

bildas. En snöflinga har vanligtvis sex armar eller grenar, men någon gång har det dubbla hittas. Snön lagras som skikt på marken, den kalla snön blir porösa lager och den fuktiga snön bildar kompakta snömassor.

Barnen undersöker snön och snöflingor med hjälp av förstoringsglas.

Varför blir det så lite smältvatten kvar av en så stor mängd snö? 

Snön är gjord av många små iskristaller som fäster sig vid varandra på vägen ner till marken, det finns mycket luft mellan snöflingorna, därför behöver den mer plats än vattnet i glasburken.

Barnen undersöker vattnet, för att se om det finns något där i vattnet, som man inte kan se då det var snö. Kollar om det finns något mer än bara vatten i snön. Det syns lättare när vi hällde smältvattnet igenom ett vitt kaffefilter. Barnen såg att kaffefilten samlades smuts från smältvattnet.

Varför säger vuxna att det är farligt att äta snö?
Barnen fick jämföra vattnet från kranen och smältvattnet . Vilket är renare och genomskinligare?  Hur luktar det? Hur smakar det?

Vi tog mjölkkartonger och hällde kranvattnet i dem. Sen gick vi ut och lämnade mjölkkartongerna ute i kylan.

Nästa dag upptäckte barnen att kranvattnet förvandlats till is. 

Vatten är bara fantastiskt! Som detta att is bildas när temperaturen sjunker under nollan (dvs. 0^o C). Och när vatten bildar is skapas värme, så att isblandningen alltid är nollgradig, Det verkligt fantastiska med vatten är ju att vattnet har en högre specifik vikt (densitet) vid 4^o C än i fryst form. Praktiskt innebär detta att is endast ligger på själva ytan av en sjö eller ett vattendrag, och att fiskarna har det skönt en bit under ytan. Så fantastiskt är vattnet!

Tema: ”Vintern” (2 – 5 år) / matematik, språk, skapande och natur.

     1.     Matematik ute .

Det är roligt att vara ute på vintern. Barnen älskar att leka i snön och de är så kreativa. De kan rulla de största snöbollar, gräva och simma i snön eller bygga en snögubbe.

En gång byggde vi en snögubbe med mina små snillar. Först var det diskussion om vad en snögubbe är för något. Med barnens hjälp kom vi på att en snögubbe är en skulptur gjord av snö.

Vad betyder ordet skulptur?

Skulptur utgör en tredimensionell konstskapelse, dvs. någonting som är utsträckt åt tre håll, nämligen på längden, på bredden och på djupet. Skulpturen har skapats till skillnad från t.ex. en byggnad för att tjäna det estetiska och inte det funktionella. För att en skulptur ska bestå i evinnerliga tider har den formats ur hårda och beständiga material som sten eller trä. Men inte så sällan har skulpturer gjorts i lera och andra plastiska material.

Ett specialfall av skulptur utgör snögubben som ju skapas av tre snöklot i minskande storlek, det största först och som grund till skulpturen och det minsta sist och högst upp. Det minsta klotet bildar huvudet och kan förses med diverse småföremål såsom en morot (näsan), små stenar (ögonen och munnen) och kanske en riktig hatt. Mittenklotet får gärna armar av kvistar och knappar (eller vanliga stenar) som markerar rock.

Jag frågade barnen: ”Varför kan vi bygga en snögubbe just idag?”

Jo, därför att luften har rätt temperatur. Den skall vara någon grad över noll, då man får kramsnö som är det perfekta byggnadsmaterialet till snögubbar. Det måste nämligen vara en mjuk och lite fuktig snö för att låta sig formas snabbt och väl.

När snögubben blev färdig pratade jag med barnen om hur den ser ut. Barnen räknar att snögubben har ett huvud, en kropp, en näsa, en mun, två armar och två ögon (pedagogen kan använda begrepp ”lika många” och "ett par" under beskrivningen). Barnen märkte att snögubben påminner en människa, fast människan brukar vara varm i kroppen och snögubben är kall. Barnen hittar på spännande historier om snögubben. Vi dansar runt snögubben (cirkeldans).

Vi dansar en cirkeldans runt snögubben.          

Vi dansar en cirkeldans runt snögubben.

Snögubben kan vara lång,

Snögubben kan vara kort,

Den kommer lätt att smälta bort.

Barnen ställer massor av frågor runt snögubben: Varför kan man bygga en snögubbe på vintern men inte på sommaren? Kan man lämna snögubben på gården eller ska man ta in den? Varför kan man inte ta in den?

      
2.    Matematik inne.

Pedagogen och barnen pratar om vad har de gjort på gården (det är bra att upprepa för barnen den information som de har redan fått vid det första tillfället på gården). Sen kan den vuxne läsa en dikt av Felix Körling om snögubben och visa bilder på olika snögubbar.

Det står en gubbe vid vår knut.

Han ser så rysligt skojig ut.

Han vitklädd är från topp till tå, ja,

av stenkol är hans ögon två, ja,

och han kan ej ur fläcken gå. Ja!

Till näsa han en morot fått

och öron har man ej bestått.

I värsta kylan bäst han mår, ja,

när det blir varmt han snuva får, ja,

och gråter bort sig tår för tår. Ja!

Barnen klistrar snögubbar med hjälp av stora och små blåa papperscirklar. Snön kan man göra av bomull eller helt enkelt rita med hjälp av blåa pennor. Under arbetets gång lär sig barnen olika begrepp (cirkel, triangel, kvadrat, antal ett och två, ett par), färger, enkel räkning och ser helhet från små detaljer.

Barnen kan göra snögubbar med hjälp av vitt silkespapper. De river små bitar från silkespapper och rullar små klumpar. Sen klistras klumparna i cirkelform på ett papper. Pedagogen passar på och jobbar med begreppen många (massor), stor och liten, lång och kort, smal och bred (rund), färger samt antal (tre, två, ett och noll). 

Matematik utomhus (2-5år).

Tema: Hösten

1.Sången ”Hej alla!”:

Hej alla! Hej alla! Hej alla! Vad kul att se er välkomna hit.

Hej pojkar! Hej pojkar! Hej pojkar! Vad kul att se er välkomna hit.

Hej flickor! Hej flickor! Hej flickor! Vad kul att se er välkomna hit.

2. Oj, nu börjar det kännas kallt, regnigt och blåsigt! Kanske det börjar bli höst på riktigt…

Varför blir det så här konstigt just vi den här tiden? Solen skiner mindre och svagare, därför blir det kallt och mörkt och träden börjar fälla sina löv. Småfåglarna flyttar söderut, björnarna går snart att sova vinter – och igelkottarna också förresten.

Vi tar och sjunger en sång om solen (Solen, solen är gul…), så kanske vi förlänger ljuset och värmen. Jag har en bild på solen med många solstrålar…

3. Vad kan man hitta i skogen nu på hösten?

4. Vi ska leta efter pinnar, kottar, stenar och löv i skogen.

5. Hur många löv skall ni leta efter? (2) (Pedagogen visar bild på två löv med siffran ”2” på baksidan).

Man säger ett par i stället för två (2) – det betyder faktiskt samma sak .

Hur många kottar skall ni leta efter? (2)… pinnar… stenar...?

                           

                                                   

6. Ni ska jobba i par också. Men först vill jag räkna er. Hur många är ni? (Sången ”Vi ska räkna”.)

7. Håll en kompis i handen, men bara en, så ordnar ni ett par tillsammans. Hur många par blir det nu då?

Varje par behöver en låda att samla pinnar, kottar, stenar och löv i. Hur många lådor behöver vi? ( Man använder vanliga glasslådor med snöre). 

8. Klara att samla!

9. Nu ska ni turas om! Ta upp två stenar! (Barnen visar i tur och ordning föremål som de har hittat i skogen).

Nu får ni höra hur stenarna låter när man slår dem mot varandra.

Löven låter så här när man gnuggar dem…

Kottarna låter så här när man gnider dem mot varandra.

Pinnar låter så här när man slå på dem. 

10.  Sången ”Nu är det slut för idag…”

Sammanfattning: Vi har berört följande begrepp: jämförelse, division, sortering, ett par, entalssiffror, antal, mängd, motsatsbegrepp (som ’lång – kort’), färger, rytm och sinnes-intryck (syn, hörsel, smak, känsel, lukt).